Nu bäddar jag ner mig, för sent som vanligt! Plus att de tar väl tusen år innan man somnar. Jag kan inte hållpå vara vaken på nätterna när jag alltid stiger upp med barnen. Att man aldrig lär sig. Kanske om nå år.
Ikväll lägger jag mig med en lite jobbig känsla i magen.
Jag saknar dom. Att vara där. Dom saknar oss.
Men jag är samtidigt så arg fortfarande.
Men Det löser sig säkert. "in the end everything Will be ok, if its not ok its not the end"