Hoppas... Hoppas... Hoppas...  

Låt nu allt bli bra.

Idag gick jag in i vecka 31. Tiden går ju sjuukt fort! :)

På onsdag har jag UL igen för att kolla om moderkakan dragit upp sig?! Annars typ planerat snitt, tror jag?!

Sist jag var på kontroll tyckte hon väl att allt var bra, förutom att jag hade äggvita, protein och något annat konstigt ord som jag inte kommer ihåg i kisset. Hon skulle kolla extra noga nästa gång. Måttet på magen är för litet men det beror tydligen på att bebis ligger på tvären, o har gjort det nu tre kontroller på rad så då sa hon att ligger den så nästa gång du kommer hit (nästa onsdag) så måste vi skicka iväg dig så får dom kolla?!? Hmm? Orka inte fråga vad dom skulle kolla eller vart hon skulle skicka mig, men säkert nå bra ställe. :) Hade även lite högt undertryck.

Utöver det så är väl allting bra. Jag blir trött efter jag städat typ 10 min. Haha. Jag är inte som jag varit längre. Allt tar mycket längre nu o är oxå 1000 ggr jobbigare :/

Meen, nu är det ju inte länge kvar. Så bara stå ut dom här små veckorna.  

Sidecut o hårfärg.

Sitter nu med hårfärg, ska färga mörk utväxt. Sen röda slingor.

Love har blivit trotsigare än någonsin. Hon vet vad hon inte får göra. Typ ta någonting hon inte får ha eller klättra upp på sängborden osv osv osv. Hon tittar o skrattar o gör det tusen gånger om. Springer iväg om man ska ta henne o ta av henne de "farliga" hon tagit. Lite jobbigt men oftast kan man bara skratta. Hon fejk gråter för att få som hon vill.

Ojoj. Jaja inte finns de nå man kan göra åt det  

Nu ska Love vila, jätte ledsen bebis...... 

Ok, vill du inte ska du inte behöva heller.

Men kom ihåg, då är det försent.

Jag är så otroligt trött. Både fysiskt o mentalt.

Jag blir så less när * tror att livet går ut på att ........ ja, ingenting. Att göra så lite som möjligt o bry sig så lite som möjligt.

Varför kan inte bara * se allt man egentligen gör för en o visa lite uppskattning.

Jag hinner inte med skolan trots att jag bara läser 75% o inte jobbar nå mer. Jag får ingen hjälp.

Skolan är den enda inkomsten vi har just nu.
Allt jävla skit gör mig så trött!! Men trots all skit som snurrar i huvudet o alla miljarder tankar om allt omkring så kommer Love aldrig drabbas av att jag mår dåligt ibland. O trots att energi nivån oftast är i botten så lyckas man ändå med att finnas där för sitt barn, med lek, bus, skratt, mat o allt som hör till. Utan att visa de minsta svaghetstecken. Hon har ju inte precis kommit till världen för att drabbas av mina problem, eller hur!?

Egentligen är det jävligt lite som får mig att må bra. Det krävs faktiskt minimala saker för att jag ska bli glad o lycklig. ( Jag är lycklig, jag har ju Love, o snaart en till liten skatt).

Men tex något snällt ord då o då. En snäll mening eller komplimang gör en hel dag för mig.

Det som är så synd är att alla inte förstår det.

Men man kan väl inte få allt här i världen.

Jag fyller år i morgon. Har inga pengar, kan inte bjuda någon på tårta. Det suger ganska hårt det här.

Okej, nu har jag fått skriva av mig. Egentligen svider det i ögonen så att jag vill sova. Men jag hejdar mig lite o tänker att det faktiskt är fredag o klockan inte är mer än 22.

   Jag hatar att vara ensam. Speciellt på kvällarna. Jag är en sån där extrem kontakt människa. Vill inte alls vara själv. Trivs inte det minsta. Ibland känns det som att man begär för mycket, men är det verkligen för mycket begärt att be någon stanna hemma en kväll då o då?

Är det egoistiskt att tänka så?

Magen bara växer o växen. På söndag går jag in på vecka 28. Känns som att tiden går så fort. Sjukt. Men jag längtar.

Jag har börjat få foglossning. Det gör förbannat ont.. ÅÅÅH inte kan de börja redan. Hur ska jag då orka busa med världens goaste o vildaste tjej hela dagar? Ja men nog löser de sig. Jag är ju supermam!    

På lördag ska mamma vara barnvakt o jag ska ut o träffa människor o se något annat än min lägenhet. Ska bli skit kul. Tänk att nu uppskattar man som fan några timmar ute nykter, till skillnad mot förut, drack varje helg, o under veckorna ibland. Jag o Ida hade de bra. Sjukt bra. Men vi ska ta igen några förlorade kvällar är snart. Tiden går ju fort. Inte för att jag inte har tänkt amma o skylla på att "mjölken krånglar", "Det tog slut mjölk" blablabla. Jag vet att amning är det bästa för barnet o jag har tänkt amma. Lätt för folk som inte ammar, ge en flaska o ungen till pappan sen kan man dra ut en vecka efter förlossningen.

Nejnej, jag älskade att amma, fick sån sjukt fin kontakt med Love. Älskade våra mysiga stunder då hon bara låg o tittade djupt in i mina ögon. Min skatt!

Jag längtar tillbaka till träningen efter förlossningen. Så himla skönt var det o jag mådde så otroligt bra. Att jag så snabbt kunde fixa till kroppen. Jag säger ju de. Jag är super mamma! ;)

(tjock, innan jag blev gravid med Love)

(Gravid med Love)

(5 mån efter Love föddes)

(nu v.27)

Nu längtar jag bara tillbaka till smala kroppen o alla mina smal-jeans jag hann skaffa mig. Men jag får plågas i mjukis brallor nån månad till. Men vad gör nån månad när man sen kan vara smal redten av livet. Eller hur??

Jaja, nu ska jag fundera om jag ska lägga mig eller glo runt lite till.. HEEJDÅ

så trött som jag är nu har jag nog aldrig varit i hela mitt liv tror jag. Är absolut helt död här jag ligger på soffan. Har betalat räkningar o inser att denna månad har vi inte många kronor över! Jaja, men nog finns de värre saker. Man kunde ha varit död.

Jag har världens förhoppningar nu på en lägenhet, kanske kanske äntligen att vi får oss en trea. Vi får hålla tummarna o se.

Kan man vara så trött att man dör?

Hejdå.